Själv sitter jag och skakar av nervositet. Det ända håller tillbaka mig från att freaka ur är den lugnande musiken i mina öron. (Poetiskt, jag vet) Mamma ringde till piercaren för bara någon minut sen och jag har fått tid klockan 18.00. Så om jag inte skriver något mer efter det har jag troligtvis dött. Antingen av att det blir nått fel så hela min mage cuttas upp och exploderar eller (troligtvis) på grund av alldeles för mycket onödig nevositet. Och för er som inte förstår ett dugg av vad jag pratar om så är det så att jag ska pierca naveln idag. Oh herre gud, håll tummarna för min överlevnad...